Emilia Blom
UI/UX Design, Content Strategy & Illustration

blog

Blog

Fem "varför" är fler än en tecknad film

Idag snubblande jag över Susan Weinschenks och HFI's film The ROI of User Experience. Den visualiserar och paketerar på ett väldigt fint sätt de viktigaste slutsatserna ur IEEE's publikation Why Software Fails och knyter ihop dem med insikter kring hur det faktiskt går att spara pengar i ett projekt om man gör "rätt" från början, det vill säga om man arbetar efter vissa grundläggande UX-metoder. Den verkar slå an en nerv hos UX-människor, bland andra plockade Jens Wedin och Inuse upp den. Här är några tänkvärda citat ur filmen:

The amount of time that programmers spend on rework that's acctually avoidable is fifty percent of their time.

The cost of fixing an error after development is a hundred times that of fixing an error before the development of a project is completed.

Man kan alltså lugnt säga att det är dyrt att vara efterklok. Problemet är att det inte alltid är så lätt att vara efterklok (eller egentligen "förklok" - finns inte ens ett ord för det...) som det kan verka i filmen.

Det är ofta svårt att hitta "fel" innan de blir riktigt dyra att åtgärda (det vill säga innan man har byggt dem) oavsett hur mycket man skissar och testar. Ofta sätter vi igång projekt med fel definierade målsättningar. Sen visar det sig halvvägs in i arbetet att det egentligen var något helt annat som behövdes.

Hur ställer vi oss inför insikten att vårt projekt behöver ändras i grunden när vi redan har spenderat halva budgeten? Vems ansvar är det att dra i nödbromsen? Vad gör vi när den avtalade funktionsspecen beskriver något som i sig är fel? Och vems fel är det att det är fel? I det här läget växer tyvärr ofta behovet av en syndabock fram. Det är tråkigt tycker jag, särskilt eftersom det ofta är många-kockar-syndromet som ligger till grund för kommunikationsproblemen som i sin tur resulterar i fel. Men det finns hjälp!

Här beskriver Brian Zmijewski en enkel utvärderingsteknik för att hitta "syndabocken" - ursprunget till ett misslyckande. Tekniken går ut på att fråga varför och att göra det fem gånger. Det jag gillar med detta är att det faktiskt eliminerar behovet av att peka ut en syndabock, alltså en person att skylla allt på. Det är nämligen oftast inte enbart en människas fel att ett projekt blir försenat eller fallerar.

Likväl blir det förbaskat dyrt att fixa misstagen i efterhand. Vad göra? En del av svaret är nog att fråga varför fem gånger väldigt mycket oftare. Gärna i början av projektet. Det här kan UX-metoder självklart hjälpa till med, eftersom de oftast går ut på att koppla samman affärsmål med användare och innehåll genom att ställa rätt frågor, men det känns svårare än vad det ser ut att vara i en tecknad film. Hur förankrar man bäst processen internt i organisationer? Hur utbildar man stakeholders till att känna förtroende? Det blir fler än fem varför kan jag känna...